Finns det svenska lånord i polskan?
Polskan har många lånord som kommer från latin, franska, italienska, tyska, ryska, ungerska, tjeckiska, turkiska och engelska.
![skär_kvadrat-350 skärgård](https://nwsprak.se/wp-content/uploads/2020/10/skar_kvadrat-350.jpg)
Från svenskan har polskan lånat in szkiery (skär), ombudsman, runa, skansen (som betyder friluftsmuseum) samt elektroluks (som betyder dammsugare).
![runor_kvadrat-350 svenska runor](https://nwsprak.se/wp-content/uploads/2020/10/runor_kvadrat-350.jpg)
![folkdans_kvadrat-350 dansa masurka](https://nwsprak.se/wp-content/uploads/2020/10/folkdans_kvadrat-350.jpg)
Finns det polska lånord i svenskan?
Förutom dansen masurka (av polskans “mazurek”), verkar svenskan bara ha lånat några “historiska facktermer” direkt från polskan. Som till exempel: starost (av polskans “starosta”) som betyder byäldste eller byfogde, eller kontusch (av polskans “kontusz”) – den traditionella polska långrocken med vida ärmar. Dessa ord används dock i begränsade sammanhang och är inte direkt kända av allmänheten.
Däremot finns det i svenskan en del slaviska ord vars ursprung kan härledas till polska, tjeckiska, ukrainska eller ryska, till exempel: fågelarterna siska och steglits (jmf. polskans “czyżyk” och “szczygieł”). Det är alltså svårt att säga exakt från vilket språk som orden har lånats in i svenskan men polskan är en möjlig långivare eller låneförmedlare.
![steglits_kvadrat-350 siska fågel](https://nwsprak.se/wp-content/uploads/2020/10/steglits_kvadrat-350.jpg)