Denna text har tidigare publicerats i form av en krönika i tidskriften Facköversättaren nr 4/2020. Här återges den i en något omarbetad version. Trevlig läsning!
Vi har alla våra egna upplevelser och erfarenheter av coronavåren. Vi bor i olika delar av världen, våra affärer går olika bra och situationen runt omkring oss har varit olika. Men vi har alla påverkats av pandemin och vårt yrkesliv har drabbats på ett eller ett annat sätt. Det här är min berättelse om våren 2020.
Uppdragen började sina någon gång strax efter påsk. Fram till dess hade det ändå flutit på nästan som vanligt men sedan hände någonting. Stora delar av Europa stängde ner, Sverige gick på halvvarv i väntan på bättre tider och plötsligt slutade uppdragen komma. I maj låg min omsättning nästan på noll.
Plötsligt fick man inte resa någonstans heller. Jag hade sett fram emot att åka till Umeå, gå på översättarnas branschkonferens, fortbildas och inspireras. Den årliga sammankomsten och möjligheten att träffa kollegor är en höjdpunkt för många av oss. Dessutom hade jag tänkt att förlänga resan med några dagar och se mig omkring i den delen av landet när jag ändå var så långt upp i Sverige. Så blev det inte…
Jag hade även en Polenresa inplanerad under våren. Jag skulle förena nytta med nöje – träffa kunder, kollegor och vänner, handla loss i bokaffärerna, gå på utställningar och museer. I stället följde jag med fasa händelseutvecklingen i Polen via media.*
Dessutom skulle jag hålla en distanskurs i teknikstödd översättning vid universitetet i Warszawa – med mig hemma i Sverige och studenterna i datasalen på universitetet. Vi hann med en träff innan corona slog till, universitetsbyggnaderna bommades igen och studenterna skickades hem till sina datorer (som givetvis inte var utrustade med relevanta verktyg) …
Så vad gör man när det är uppdragstorka? Ja, jag är ju en sådan person som vägrar ge upp. Färre uppdrag innebar mer tid för annat – sådant som annars tenderar att bli ogjort. Som till exempel:
Hemsida. Mitt företags hemsida var ett hemmabygge i WordPress som saknade många basala funktioner. Här behövde struktureras upp, förnyas och vässas till. Med facit i hand var det rätt skönt att göra det här på dagtid i stället för sent på kvällarna, att kunna ta sig tid att tänka igenom upplägget och hitta en webbdesigner som kunde stötta mig med den tekniska biten. Jag blev nöjd med resultatet och fick ett bra utgångsläge för fortsatta experiment med SEO-optimering och annat kul på hemsidan.
Kundvård. Oavsett om man som översättare mer än gärna jobbar endast åt byråer, eller avskyr byråer och bara vill ha direktkunder, eller – som jag – har en mix av båda kundtyperna, mår kundrelationerna bra av att underhållas. Jag skrev till många av mina favoritprojektledare på byråer respektive kontaktpersoner hos direktkunder och frågade hur läget var hos dem, hur de mådde och hur corona hade påverkat dem. Beroende på deras svar kunde jag sedan följa upp med ”kan ni skicka mig mer jobb”, eller så lät jag bli att ställa den frågan och stannade vid den första hälsningen.
Genom den här korrespondensen fick jag till exempel veta att en av projektledarna på en byrå i Tyskland skulle gifta sig men att det var osäkert om bröllopet ens skulle bli av, att läget i Kroatien var lika ansträngt som i resten av Europa, och att två svenska byråer tydligen behövde förstärka sin resurspool med just mina språkkombinationer.
Företagsrådgivning. Jag tog även kontakt med en dam från Almi som jag hade träffat på en nätverksträff i början på året och som verkade trevlig och kompetent. Hon ville gärna boka in ett möte med mig redan då men jag hade inte tid (för mycket att göra!). Nu fanns det tid över och den ville jag fylla med vettiga aktiviteter. Det blev en fullträff. Då mitt företag fortfarande kvalar in som nystartat och litet var Almis rådgivning kostnadsfri. Rådgivningen var väldigt givande och hjälpte mig att få klarhet i vissa saker, skapa strategier och förstå vad som var värt att satsa på och vad som kunde väljas bort.
Vad hände sedan?
Så här sitter jag nu med en ny bolagsform, uppdaterad hemsida och varma kundkontakter. Uppdragen rullar in som vanligt igen och jag jobbar stenhårt för att återuppbygga den ekonomiska bufferten som jag brände i våras. Helst innan andra vågen av corona slår till och världen går i stiltje igen. Men nu är jag härdad.
Och studenterna i Warszawa då? Det är ett ämne för en egen krönika, men universitetsledningen vill i alla fall att jag ska hålla kursen 2021 igen.
