Varför skapades esperanto?
Den polsk-judiska ögonläkaren och språkforskaren Ludwig Lejzer Zamenhof ville konstruera ett internationellt hjälpspråk som skulle fungera som andraspråk för alla människor och leda till ökad förståelse och minskad risk för krig och konflikter mellan olika länder och folk.
En orsak till att just Zamenhof kom på denna idé kan ha varit att han växte upp i staden Białystok i nuvarande östra Polen (dåvarande Kejsardömet Ryssland), där fem språk talades (polska, ryska, vitryska, tyska och jiddisch).
Zamenhof bekymrade sig redan tidigt i sitt liv över hur mycket bråk och oenighet som uppstod mellan befolkningsgrupperna på grund av deras skilda språk, och på grund av de missförstånd som följde. Han såg ett behov av ett gemensamt språk, som skulle tjäna som ett neutralt kommunikationsmedel mellan grupper av skilda etniska och språkliga bakgrunder.
Doktoro Esperanto
1887 publicerade han sitt förslag under pseudonymen Doktoro Esperanto, dvs. “en doktor som hoppas”, och så kom även språket att kallas. Språket skapades för att vara lätt och logiskt, man kan lära sig det snabbare än de flesta naturliga språk.
Esperantos ordförråd bygger på de romanska språken med vissa germanska och slaviska inslag. Grammatiken är agglutinerande, vilket innebär att ordstammarna fogas till varandra som pusselbitar (i stället för att förändras eller förkortas). Reglerna är enkla och ekonomiska. Med hjälp av för- och efterleder kan man ur ett grundord med lätthet bilda ett stort antal avledda ord, till exempel:
- sana “frisk”
- saneco “friskhet, sundhet”
- sanigi “att göra frisk”
- saniga “friskgörande”, “hälsosam”
- sanigisto “en friskgörare”
- saniĝi “att bli frisk”
- resaniĝi “att åter tillfriskna”
- resanigi “att (åter) bota”
- nesana “ej frisk”, “osund”
- malsana “sjuk”
Internationell spridning
Esperanto spriddes internationellt men antogs aldrig officiellt av någon stat. Det blev så småningom ett språk som talades av entusiaster och som användes för fack- och skönlitteratur i original och i översättning. Esperanto används även som arbetsspråk för flera internationella föreningar och organisationer samt av människor från olika delar av världen för mellanfolklig kommunikation.
Det är svårt att veta hur många människor världen över som kan tala och skriva esperanto och på vilken nivå. Enligt en uppskattning som publicerades på 1990-talet fanns det då ungefär 10 000 personer som talade språket flytande och 100 000 personer som kunde använda det aktivt. Ungefär tusen personer beräknades ha esperanto som hemspråk. Man räknar även med att det finns ungefär en till en och en halv miljon personer i världen som förstår en stor del passivt.
Esperanto i Sverige
I Sverige började man studera esperanto ända sedan språket var mycket nytt. Verksamt idag är Svenska Esperantoförbundet (SEF) – en obunden ideell organisation som förenar ett antal esperantoklubbar och -grupper. Dessa är i sin tur anslutna till det internationella förbundet för esperanto – Universala Esperanto Asocio (UEA).
Esperanto i Polen
I Polen verkar Polska Esperantoförbundet (pol. Polski Związek Esperantystów PZE, esp. Pola Esperanto-Asocio – PEA), grundat 1904 och med filialer i flera städer idag.
Ludwig Zamenhof nominerades för Nobels fredspris åtta gånger (1907, 1909, 1910, 1913, 1914, 1915, 1916, 1917) men fick aldrig utmärkelsen. Men dock många gator i polska städer uppkallade efter sig!
Intresserad av språk?
Läs mer om olika språkfenomen här.
Källor:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Esperanto
https://pl.wikipedia.org/wiki/Esperanto
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ludwig_Zamenhof
https://pl.wikipedia.org/wiki/Ludwik_Zamenhof
http://www.esperanto.se/
http://www.esperanto.nu/
http://www.esperantoförbundet.se/
https://esperanto.pl/
https://pl.wikipedia.org/wiki/Polski_Zwi%C4%85zek_Esperantyst%C3%B3w
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/gor-det-mojligt-att-studera-esperanto-i-sverige_H602503
