Mårtensdagen – den 11 november
I det gamla Bondepolen innebar Mårtensdagen att höstarbete slutade på fälten. Innan dess var man tvungen att förbereda allt i hus och gård för vinterns ankomst. Man tog hem boskap från betesmarker, avslutade fiskesäsongen och samlade mat i källare och skafferier inför de kommande långa och magra månaderna.
Sista frossan innan jul
Förr i tiden började advent strax efter Mårtensdagen, därför var den 11 november den sista chansen att frossa i mat, på nästa måste man vänta ända till jul. Man dukade borden med all möjlig mat där stekt gåskött inte fick saknas.
Därtill berättade man en legend om Sankt Mårten, en blyg man som inte ville bli biskop av Tours. Han gömde sig på landet för att slippa men blev förrådd av gäss och deras höga läten. Det straffas fåglarna för än i dag …
Utöver feta rätter unnade sig man på Mårtensdagen det unga vinet som denna dag öppnades för första gången. Man trodde att det skulle garantera hälsa och skönhet. Vinet borde dock drickas med måtta så att man slapp lida av Mårtensdagens sjukdom dagen efter (dvs. på modernt språk – baksmälla).
Om Sankt Mårten
Sankt Mårten föddes i Pannonien, dagens Ungern (317-397). Han var son till en romersk legionär och blev också soldat själv. År 339 blev han döpt och fullgjorde militärtjänst. Sedan levde han eremitliv i 10 år i närheten av Genua. År 371 blev han vald (möjligen mot sin egen vilja) till biskop av Tours och vigde sitt liv åt evangelisation.
Sankt Mårten är skyddshelgon för soldater, ryttare, kavallerister, hovslagare, vapensmeder, vävare, gravgrävare, skräddare, bältesmakare, handsmakare, hattmakare, härolder, hotellägare, mjölnare, borstbindare, tunnbindare, vingårds ägare, herdar, krögare, resenärer, fattiga, tiggare, nykterister, men också vårdare av hästar och gäss.
Den mest kända legenden om helgonet handlar om hans möte med en tiggare. Det ägde rum under vintern när han närmade sig stadsportar till häst. När Sankt Mårten märkte en dåligt klädd, fattig man klippte han utan tvekan sin pälsfodrade kappa på mitten och räddade stackaren. Nästa natt visade Kristus sig för honom i en dröm, täckt med just denna kappa.
Källa till detta inlägg är kapitlet “Dzień świętego Martina” (Mårtensdagen) ur boken “Polskie tradycje i obyczaje” (Polska traditioner och seder) av Sylwia Chmiel, Dragon Imagine förlag 2019, i översättning av Natalia Walawender och Marianna Czerczer.
Behöver du hjälp med översättning till eller från polska?
På NW Språk AB översätter vi Polen för Sverige.
om det finns något vi kan hjälpa dig med!
Nyfiken på polska traditioner?
Läs fler liknande artiklar i kategorin Multikulti och glöm inte att:
Det skickas ut en gång i månaden och handlar om Polen ur ett svenskt perspektiv, samt ger dig tips om användbara språktjänster.
